I en lägenhet vars blommor jag vattnade

Novell av Puck Sumelius

I en lägenhet vars blommor jag vattnade för länge sedan stod ett stort prunkande träd i vardagsrummet. På balkongen hängde tomater, och luktärterna doftade. I badrummet stod en tidningskorg med seriealbum för vuxna. Det var en lång och het sommar, och jag besökte inte lägenheten så ofta som jag borde ha gjort. Men växterna överlevde min behandling, och sista dagen jag vattnade dem kunde jag smaka på en mogen körsbärstomat.
Sommaren därpå hade det stora trädet försvunnit ur vardagsrummet och allt som fanns kvar av det var en stickling i en vas. Några enstaka krukväxter stod samlade på soffbordet. Balkongen pryddes inte längre av luktärter och tomater. I stället stod där en urblekt morsdagsros vars blommor vissnat för länge sedan. I badrummet hade seriealbumen ersatts av en pottstol i turkos plast.

För många år sedan gick jag på nöjesfält med min älskare. Vi körde kapp med elbilar, spelade flipper och tombola och vann och förlorade. Vi drack öl och cider och åt våfflor med sylt och grädde eller franskisar med räkor och vitlökssås, och sedan åkte vi det ena åket efter det andra och kysstes i varje vändning.
Nu sitter jag på en bänk med två barntröjor slängda över ena låret och en ljusgrön plyschdrake i famnen medan min före detta älskare som blev min man åker bergochdalbana med våra barn. Jag längtar mig fördärvad efter ett stort glas rödvin, och draken säger att den helst vill ha konjak. Ingendera får som den vill, för vem serverar sprit åt en kvinna som pratar för sig själv och en drake som inte ens hålls på benen, och frågar man efter räkorna och vitlökssåsen blir svaret att de har frites och korv med ketchup eller senap på.
I lägenheten med den urblekta morsdagsrosen samsas nu jazzskivorna med Arne Alligators barnvisor.
Pariserhjulet snurrar runt, runt som förr.

När leksakerna och seriealbumen och blöjförpackningarna flyttat ut, när skorna i tamburen blivit färre, förnuftigare och tråkigare, när tvättmaskinen inte längre rullar dagligen och kylskåpet i lugn och ro får stå halvtomt, vad händer sedan?
Går jag på nytt på nöjesfält med min före detta älskare som blev min man, och är han fortfarande min älskade?
Fylls vår balkong med tomater och luktärter, spelar vi rock och jazz, blir vi fortfarande stående mitt på en gata och ett nöjesfält för att kyssas?

Det är snart mitt i juli. Alléns träd står tunga och mörkgröna i eftermiddagens stillhet. Sparvarna flockas kring kafébordens övergivna koppar och fat och nappar en smula här, en där.
Söndag eftermiddag, tiden står stilla.
Be mig inte skapa en mening med tillvaron på en söndag eftermiddag i juli när det känns att alltings klimax kommit och gått, passerat lika obemärkt som allt annat.
Be mig inte motivera livet för mina barn eller hitta på en orsak till varför man måste göra nåt annat än ligga på soffan och spela datorspel.
Be mig inte vara noga med att äta hälsosamt en dag som denna, en dag när jag sitter i en främmande lägenhet med några krukväxter på ett soffbord och tiden och tystnaden som faller likt dammkorn genom luften. En dag när seriealbum oåterkalleligt ersatts av plastpottor, när jazzen trängts undan av sjungande alligatorer, när plyschdraken sträcker ut tungan åt mig och nedräkningen är ett faktum.
En dag när skorna i tamburen plötsligt inte stämmer, en dag när tiden samtidigt står stilla och rusar framåt. En dag när allting är bara tid, fel slags tid.

Söndag eftermiddagar känns som om något gått förlorat. En försutten chans, en förbipasserande glimt av något. En kakbit närmare diabetes, en eftermiddag närmare döden.
Be mig inte äta hälsosamt en dag som denna, sa jag. Jag hade fel. Be mig spjärna emot, be mig slåss med allt jag har mot dessa eftermiddagar, mot tiden, mot döden. Säg att jag visst ska ha kvar seriealbumen på toan, att jag ska köpa granna och fåniga skor och låta dem ligga huller om buller i tamburen. Säg att du ännu vill stanna på gatan och kyssa mig. Säg att vår tid inte är så ur led som den känns denna eftermiddag i juli, med tystnaden och döden som prasslar hotfullt i trädens lövverk medan sparvarna kalasar på glömda smulor.