Bokrecension

av Thomas Nydahl

Naja Marie Aidt: Babian (Lind & Co. Översättning av Leif Janzon)

Grönlandsfödda författaren Naja Marie Aidt har i hemlandet Danmark länge varit en etablerad novellist och poet. I och med fjolårets litteraturpris från Nordiska rådet kommer hennes verk att översättas till många språk. Tack och lov är svenskan ett av dessa, skriver vår recensent, som menar att novellsamlingen Babian är något enastående i sin genre.

Med Naja Marie Aidt har novellkonsten fått en fantastisk förnyare, både i hennes hemland Danmark och i de länder där hennes författarskap introducerats i översättning. För första gången kommer dessa noveller nu också ut på svenska, med den samling från 2006 som två år senare belönades med det prestigefyllda litteraturpriset från Nordiska rådet, Babian (danska: Bavian). När hon fick priset sa Aidt att det är "en seger för novellgenren och jag hoppas, att många fler kommer att läsa noveller, som jag tycker är ett fantastiskt format för bokläsning"

Noveller i bokform är kanske inte det allra populäraste i samtida europeisk prosa, men med en samling som denna kan man hoppas att nya läsare strömmar till. Få författare kan i novellformatet mäta sig med detta. Naja Marie Aidt är såväl stilistiskt som berättarmässigt i en klass för sig.

Alldeles i början av boken finns novellen Bröllopsresan. Den etsar sig fast i läsarens minne länge. Från det alldeles vardagliga i att åka till en plats som de vill se, berättelsens Eva och Tim, förvandlas den till något gåtfullt och skrämmande för att nå sin höjdpunkt med några slutscener som leder tankarna till markis de Sade – en övergång som sker nästan omärkligt och säger mycket om Aidts skicklighet. Nordiska rådets prismotivering löd bland annat, att hennes noveller: " …tar utgångspunkt i en värld som är till förväxling lik vardagen. Naja Marie Aidt skriver med en vacker och illavarslande realism, som lyfter upp verklighetens undertoner så att man märker att vardagen vilar på ett mycelium av möjliga katastrofer." Det är påtagligt att just ett slags katastrof gör att en novell som Bröllopsresan höjer sig markant över genomsnittet.

Det finns fler sådana noveller i boken. Ta t.ex. Stjärnhimmel, där mannen i ett äktenskap ertappas av sitt eget barn när han hånglar med en annan man. Här blottas plötsligt och överraskande ömsint alldeles vardagliga människors erotiska vacklan.

Också i De stora trädens gröna mörker finns det ett mellanmänskligt möte som ser ut att leda fram till något – kanske rent av kärlek? – men som slutar i något som också liknar en katastrof, under alla omständigheter en inre sådan.

Ska man läsa en enda novell i år så ska man absolut inte gå till Hemmets Journal eller någon annan veckotidning för att hitta den. Man ska gå till Babian. Köper man den har man berättelser för många läskvällar. Och bättre än så här blir de inte.