Nio decennier med kvinnoperspektiv

av Henrika Zilliacus-Tikkanen
(medlem i Astras redaktionsråd på 70-talet och Astra Novas styrelse på 90-talet)

”Astra blev till en kväll i Annie Furuhjelms dåvarande hem vid Kaserngatan mittemot Kirurgen. Vi var en samling damer, av vilka jag nu minns med säkerhet bara Helena Westermarck och Jenny af Forselles, men troligen var där också andra medlemmar av Svenska Kvinnoförbundets styrelse.”  Så skriver Ingrid af Schultén vid Astras femtioårsjubileum 1968.

Annie Furuhjelm var Svenska Kvinnoförbundets första ordförande och skötte uppdraget i trettio års tid, från år 1907 till 1937. År 1918 togs initiativet till en ny tidskrift, vilket resulterade i att Kvinnoförbundet beslöt att grunda Astra som utkom med sitt första nummer i januari 1919. I programförklaringen säger redaktionen:

”Astra förelägger sig den dubbla uppgiften att dels söka väcka och utveckla kvinnornas sociala och intellektuella intressen, dels understöda och främja deras arbete i samhällets tjänst och där det så behövs föra deras talan.”

Tidningen började utkomma i januari 1919, och utkom under sitt första år med tjugo nummer på fyra till sex sidor i formatet A3. Tidningen såg anspråkslös ut och saknade egentlig pärm och bilder. Uppgiften var klar: Organ för Finlands svenskatalande kvinnor stod det under namnet det första året, och Organ för Svenska Finlands kvinnor, fr.o.m. följande år. Samtidigt hade man ambitionen att sprida kunskap om landets kulturliv också utanför Finlands gränser. Artiklar som ingick i de första numren var en recension av Ellen Keys bok av Hagar Olsson, en översikt över rösträttsläget i olika länder av Helena Westermarck och en artikel om kvinnors arbetsmöjligheter av Ingrid af Schultén.
Margit von Bonsdorff var Astras första chefredaktör, och redaktionskommittén bestod år 1919 av Annie Furuhjelm, Emma Salzman, Ingrid af Schultén och Helena Westermarck.

När man bläddrar i de många årgångarna är det uppenbart att tidningen aktivt levt med den svenska kvinnan i Finland under många olika skeden, årgångarna är ingen dålig inkörsport till kvinnornas historia! Tyngdpunkten har varierat från radikal kvinnosak, t.ex. under slutet av 60-talet då sexualupplysning och narkotika började figurera i rubrikerna, allmän kultur- och familjeinriktning, och fokus på olika kända personer inom politik och kultur.

I jubileumsnumret -68 berättar Birgitta Boucht att hon nyligen avgått som medlem i Astras redaktionskommitté för att hon inte kunde solidarisera sig med tidningens konservativt
borgerliga linje. Hon beskriver tidningen som kultiverad, behärskad och på sätt och vis öppen för olika åsikter, men med alltför lite insikt i olika befolkningsgruppers verklighet i Svenskfinland. Vi tänker idag mera på Bitte som en hängiven redaktör och skribent i 90-talets Astra Nova, men det under en tid då utgivaren inte längre var Kvinnoförbundet utan en fristående utgivarförening.

Christine-Louise Gestrin, redaktör på 70-talet, beskriver  sin syn på tidskriften såhär: ”Astra skall kännas som en gemensam finlandssvensk angelägenhet, en sammanhållande länk att trivas med.” Under hennes tid pryddes pärmen alltid av en teckning, beställd av en konstnär, en kulturgärning i sig. En tidsmarkör är också underrubriken för tidningen – på 1940 talet lyder den Hemmets tidskrift för kulturella och praktiska spörsmål. För Astra Nova blev underrubriken En tidskrift med kvinnoperspektiv.

Pärmens kvinnor under sjuttio år

Det är inte lätt att beskriva det rikhaltiga och mångsidiga innehållet under nio decennier, men en snabbskiss av trender ger Pia-Maria Hyvönen (nuvarande Lehtola) i sitt proseminarium 1993. Hon valde att analysera kvinnan på Astras pärm från år 1923 till -93, med fokus på hennes yrkesroll. 1923 var det år då en egentlig pärm infördes, de första åren bestod tidningen av textsidor. Pia-Maria valde ut en årgång vart femte år under de sjuttio åren för analysen. Under 1920-talet kan pärmens kvinnor beskrivas som fruar, författarinnor och sångerskor. Följande decennium präglades av skådespelerskor och kvinnor på höga poster. Av lätt förståeliga skäl var krigets år på 1940-talet beskrivna genom lottor och generalskor, medan 1950-talet var svårare att ge en entydig karakteristik; kvinnor och män lyder sammanfattningen. 1960-talet beskrivs med orden frigjorda kvinnor och fotomodeller. När det gäller 1970-talet frågas Vart försvann kvinnan? Det är nu teckningarna tar över pärmen. På 1980-talet kommer foton på kvinnor tillbaka och antas på 90-talet ha kommit för att stanna.

Mödrar, systrar och kusiner – Astras snåriga släkt

På Astra Novas hemsida uppges Astra vara en direkt arvtagare till tidskriften Nutid, som grundades 1895 och under den ryska censuren efter sekelskiftet bytte namn till Samtid, för att sedan läggas ner 1915. Helena Westermarck var en av eldsjälarna bakom Nutid, och en av dem som var med om att grunda Astra. Tidningars och tidskrifters släktförhållanden är komplicerade processer. Nutid hade en nära koppling till Kvinnosaksförbundet Unionen, men organisationen ville inte binda sig formellt och ta det ekonomiska ansvaret. Nutid hade i sin tur en föregångare i Hemmet och Samhället, som började utges 1889 av Unionens föregångare Finsk Kvinnoförening, inte att förväxla med den helt separata tidningen Koti ja Yhteiskunta (1889 – 1912) under Alexandra Gripenbergs ledning. Arvet efter den levde i sin tur vidare i Naisten Ääni, med Maikki Friberg som redaktör. Alla dessa tidskrifter fokuserade på texter om och för kvinnor, och på kvinnans ställning i samhället. Det var också långt samma skribenter som förekom i flera av dem.

När det gäller Astras släktingar är det inte heller skäl att glömma bort de många fusionerna. Hösten 1903 började bl.a. Jonatan Reuter utge den lilla illustrerade tidskriften Sydväst, som följande år bytte namn till Veckans Krönika. Den sammanslogs 1923 med veckotidningen Allas Journal, som hade grundats två år tidigare. År 1934 förenades Allas Journal och Helsingfors-Journalen (grundad 1929), och de bytte år 1939 namn till Månadsrevyn. Månadsrevyn sammanslogs med Astra år 1948 till Månadsrevyn Astra. Frågor som gäller tidningars och tidskrifters ålder är med andra ord möjliga att besvara på många olika sätt. Rottrådarna kunde ju dras till Sydväst 1903, eller till kvinnotidningarna från 1889 – eller deras eventuella förebilder. Helt säkert är i alla fall att Astra är minst nittio år – Astra Nova handlade definitivt om att fortsätta med samma Astra som förut.

Ständig brist på pengar

De många sammanslagningarna tyder på att det inte varit ekonomiskt lukrativt att ge ut tidningar i Svenskfinland, i synnerhet inte tidningar av veckotidnings- och familjekaraktär. Astra gavs i början ut av J. Simelii Arvingars Boktryckeri, som skötte annonser och tryckning och övertog hela det ekonomiska ansvaret 1928. I jubileumsnumret 1968 vittnar Martha Lille om att ekonomin inte var oproblematisk i mitten av 20-talet heller.
”Det gällde först och främst för oss att hålla Astra ekonomiskt flytande så attt den inte åsamkade Svenska Kvinnoförbundet några förluster. Det var minsann ingen lätt uppgift och den största sparsamhet vid redigeringen var tyvärr av nöden.” Först då tillräckligt många annonser var sålda kunde ombrytningen inledas. Men knepen var många också under den här tiden. År 1926 ordnades en borddukningsutställning efter svensk modell på Stockmanns möbelavdelning, med många sponsorer för pris och rekvisita, och en stor publiksuccé, som gav extra tillskott i kassan.

Solveig von Schoultz hoppade in som sommarvikarie under Ingrid Qvarnströms tid som chefredaktör, för den aktningsvärda månadslönen av två nutida mark, skriver hon 1968. Hennes uppgift var att bevaka den sociala sektorn, recensera psykologisk och samhällelig litteratur, intervjua och göra reportage om utbildning inom olika yrken. Hon berättar i jubileumsnumret att diskussionen kunde gå het mellan chefredaktör Ingrid, som var övertygad om att folk ville läsa om vackra hem, berömda personer, teater, societetstillställlningar och kulturhistoria, medan den andra Ingrid (af Schultén, rektor för Laguska skolan) talade för pedagogik och samhälle. I bästa fall blev det en balanserad kompromiss mellan information och underhållning, skriver Solveig von Schoultz.

Ingrid Qvarnström var redaktör för Astra under hela trettio år, och efterträddes av Ulla-Stina Berg, sedermera Westman, år 1957. Men det blev inte långvarigt.
-Jag passade inte in alls, och fick ganska snart silkessnöret, berättar Ulla-Stina Westman. Tongivande inom Kvinnoförbundet var då Inger Ehrström och Agneta Olin, och de avgjorde vad som var passande.

-Min ena stora synd var att jag intervjuade Gösta Cavonius, som aktivt arbetade för grundskolan, vilket stred mot damernas rättsuppfattning. Den andra stora synden var att jag publicerade en eller två noveller av Atos Wirtanen. Den slutliga spiken i kistan var en serie om skönhetsmedel, vilket ansågs alldeles för ytligt och flärdfullt. Jag fick höra att Astra minsann aldrig förut skrivit om deodoranter, minns Ulla-Stina Westman. Hon kommer också ihåg ständiga diskussioner med tryckeriet om att tidskriften kostade för mycket, och hade för många bilder.

Åren före 1960-talet uppges Astra ändå ha varit en inkomstkälla för Kvinnoförbundet, som fick royalty av tryckeriet. Villkoren ändrades då Simelii uppgick i Centraltryckeriet, och tidningen fick det ekonomiskt svårare. År 1972 var ekonomin så dålig att man beslöt att lägga ned tidskriften. Krisen kunde lösas den gången genom att Svenska Folkpartiet övertog ansvaret. Från år 1978 delades ansvaret så att Kvinnoförbundet skötte det redaktionella, och partiet ansvarade för ekonomin. Ansvaret också för ekonomin övergick ändå småningom tillbaka till Kvinnoförbundet. Men 1992 fattade Kvinnoförbundet beslutet att inte längre fortsätta med utgivningen av tidningen.

I december 1992 grundades Astra Novas utgivarförening, av en liten grupp kvinnor. Charlotta Ödman som var redaktör för Astra fortsatte i rollen i tidskriftens nya skepnad. Grundande medlemmar var bl.a.
Margita Lukkarinen, Birgitta Boucht, Yvonne Backholm, Inga-Britt Wiik och undertecknad.
Styrelsen skrev texter, marknadsförde tidskriften och funderade på hur det hela skulle gå ihop.  Tidvis ville det inte alls gå ihop. Under en period var hela styrelsen personliga garanter för ett lån. Och 1995 fanns ingen annan möjlighet än att permittera den anställda redaktören och fortsätta på frivillig, läs gratis, bas. Den som tog det praktiska och ekonomiska ansvaret under slutet av 90-talet var Birgitta Boucht.

Astra / Astra Novas nittioåriga liv har varit en berättelse om så gott som ständig brist på ekonomiska resurser, och om diskussioner om tidningens linje och tyngdpunkterna i kvinnornas intressen under olika tidsperioder. Men framförallt har Astra handlat om ett stort engagemang, en lång rad eldsjälar och mycket gratis arbete för en gemensam sak.

Källor:
Astra nr. 12/ 1968. Från fem decennier. 236 -237.
Ehrström, Inger. 1982. Svenska Kvinnoförbundet 1907 -82.
Floman, Marcus: Kvinnorna som skapade Nutid. Kursessä 2005
Gröning, Petter: Hemmet och Samhället – med stor passion om en liten krets. Kursessä 2005.
Hyvönen, Pia-Maria. 1993. Kvinnan på Astras pärm. Proseminarieuppsats 30.11.
Jakobsson, Ebba: Plock från de första åren. Astra 12/ 1968. 234-235.
Tuusvuori, Jarkko S. 2007. Kulttuurilehti 1771 – 2007. SKS.
Wirén-malo, Maria: Tidskriften Koti ja Yhteiskunta. Kursessä 2005.
Zilliacus-Tikkanen, Henrika. 2005. När Könet började skriva. Kvinnor i finländsk press 1771 – 1900.

Westman, Ulla-Stina, telefonsamtal 22.3.2009.