Visa att du är man – skrik homo

av Roger Petas

Simone de Beauvoir skrev i tiderna att man inte föds som kvinna, man blir det. Gäller det inte även män eller är varje barn som föds med en penis automatiskt en man? Ett tecken på att kön är socialt konstruerat är att innebörden av att vara man eller kvinna, och om det finns fler kön än dessa två, är beroende av tid och rum. Det finns skillnader mellan dagens finska man och den finska mannen för hundra år sedan, liksom det finns skillnader mellan en man från Norge och en från Ghana. Om maskulinitet är någonting medfött och essentialistiskt borde väl alla män världen över ha samma könsuttryck?

Även inom en och samma kultur förekommer det flera olika maskuliniteter och feminiteter som dessutom är placerade i en makthierarki med varandra. I den här texten behandlar jag hur den heterosexuella maskuliniteten skapas och upprätthålls genom homo-mobbning. Homo-mobbning är ett vanligt fenomen i de finländska skolorna och innebär att homo används som ett skällsord, nästan uteslutande mot pojkar.

Att använda homo som skällsord handlar inte endast om homofobi eller heterosexism utan framför allt om genus. Uppfattningen att det främst är pojkar som tillhör en sexuell minoritet som är offer för homo-mobbning har visat sig vara felaktig eftersom mobbningen kan rikta sig till vilken pojke som helst. Att stämplas som homo ses inte som en utvärdering av ens sexualitet eftersom det egentligen är kopplat till ett genusmisslyckande och till att förlora sin heterosexuella, manliga kompetens. Den "homo" som det skriks om i skolans korridorer är inte en bög utan den signalerar en omaskulin position. I Max Webers anda kunde man säga att homon är idealtypen för den misslyckade mannen. Homo i det här sammanhanget är alltså inte en identitet för homosexuella utan den kan temporärt tillskrivas även heterosexuella som inte handlar enligt de rådande könsnormerna.

Handlar om gruppdynamik
Sociologen Jukka Lehtonen ser homo-mobbning som en del av pojkars genusperformans där de spelar enligt inlärda regler som de samtidigt återskapar genom sitt agerande. Den här performansen riktas både utåt och inåt – utåt i grupp genom att delta i homofobisk praxis och inåt i förhållande till sig själva genom att ta avstånd från homosexualitet. Därmed konstruerar de en heterosexuell maskulin bild av sig själva. Homo-mobbning är egentligen en fråga om gruppdynamik och genom att kalla andra för homo så signalerar man att man själv inte är det.

Homo-mobbning är inte ett unikt finländskt fenomen utan förekommer i många länder. I amerikanska studier med tonårspojkar har det framkommit att dessa pojkar anser att homofobi är en av grundprinciperna för heterosexuell maskulinitet. Homofobi handlar däremot inte om en irrationell rädsla för homosexuella utan om en rädsla för att själv (miss)uppfattas som homosexuell av andra. Samtidigt betonar samma pojkar att homo-mobbning egentligen inte har med homosexuella att göra. De skulle inte skrika homo åt någon de vet att är bög eftersom han inte kan göra någonting åt saken. Homosexualitet likställs därmed med ett medfött handikapp och därför är det orättvist att mobba någon för det. Inställningen till homosexuella verkar vara paradoxal eftersom pojkarna dels säger att homofobi är en del av att vara man men dels antyder att homosexualitet är en accepterad, om än marginaliserad, social identitet. Det är för att en bög kan vara maskulin – medan ”homon” per definition inte är det.

Homo-mobbning synliggör tydligt hur ens könsuttryck placerar en i en samhällelig makthierarki. De attribut som kopplas till homon är stereotypiskt feminina, vilket i sin tur visar den maktobalans som råder mellan män och kvinnor. Lärare borde få fortbildning i att se hur genus spelar en stor roll i det sociala spelet som förekommer i skolan. Genom homo-mobbning förstärker pojkar sin egen maskulina position genom att försvaga andras samtidigt som de normaliserar ett beteende och stämplat ett annat som avvikande. Om målet är att alla skall vara jämlika och likvärdiga oberoende av kön eller könsuttryck så finns det ännu mycket jobb att göra. Med tanke på skolans uppgift som normförmedlare är det viktigt att aktivt motverka könsrelaterad mobbning där, att säga att det här är fel. För det är väl det budskapet vi vill att skolan skall förmedla?

Rekommenderad vidareläsning:
Judith Butler: Gender Trouble
Jukka Lehtonen: Seksuaalisuus ja sukupuoli koulussa
C.J. Pascoe: ‘Dude, You’re a Fag’: Adolescent Masculinity and the Fag Discourse