Kvinnorna som stal

Anonyma skribenter
Sammansättning av Fredrika Biström

Kvinnor i olika åldrar berättar sina historier om stöld och snatteri.

"Jag hade både herpes och fotsvamp och var på uselt humör. Blev så förbannad när jag såg vad herpessalvan kostade, hur KAN så små tuber få kosta så vansinnigt mycket? Som straff åt Apoteket och hela resten av systemet, åkte herpessalvan i fickan istället för via kassan. Jag betalade för fotssvampsalvan, var skitnervös hela vägen ut och smilade onaturligt glatt åt kassatanten."

"I 14 års åldern insåg jag hur lätt det är att snatta. Ungefär då jag var 15 år förstod hur mycket grymheter storföretagen gör. Och i något skede var jag tvungen att börja försörja mig själv. Men just nu stjäl jag för att överleva. Utan stöldgods vore min mat inte alls lika hälsosam och mångsidig. Ibland måste jag också sno nya saker för att begagnade inte finns att köpa. Men visst är mina stölder också ett politiskt val. På butikernas överfulla hyllor ser jag stöldgods - varor stulna av jord, djur, jordbrukare och arbetstagare. Jag vill inte köpa av företagen, men då jag behöver varorna för att leva kan jag lika gärna sätta käppar i hjulen på samma gång - men jag vet att snatteri är en minimal förlust i jämförelse med storföretagens vinst. Genom att snatta utför jag någon slags aktiv bojkott - istället för att försöka minska storföretagens lönsamhet vill jag förorsaka dem svinn. Snatteri vänder även det kapitalistiska systemet upp och ner: jag behöver inte göra lika mycket lönearbete och ser till att jag själv inte behöver ha ett jobb jag vantrivs med. Stöld är ofta spännande och roligt, men i slutändan är det ett nödvändigt ont i den livssituation jag befinner mig i. Jag är beroende av städer och kapitalism. Ofta blir jag väldigt stressad av då jag vet att idag måste jag stjäla för att bli mätt. Men inte får jag bättre samvete av att betala i kassan heller."

"Kvällen är sen, lokalen mörk och alla giftpinnarna upprökta. När jag råkar se en nästan full ask på hyllan vid dansgolvet så känns det som att hitta någonting jag tappat bort. Jag reagerar blixtsnabbt. Först när asken befinner sig på bottnen av min egen handväska reflekterar jag över om ägaren kanske ändå inte hade gått hem ännu och får lite dåligt samvete. Å andra sidan är stöldgodset faktiskt skadligt för användaren."

"Mitt första snatteri inträffade på femtiotalet när jag var fem eller sex år. Jag gick i barnträdgård på förmiddagarna för att som ensambarn med hemmamamma få lite sociala kontakter. Och antagligen för att mamma skulle få några timmar ledigt från en frågvis, livlig dotter.
En dag råkade jag vara ensam i kapprummet, där det stod en kista. På den kistan låg en vacker glansbild. Den tog jag.
Den brottsliga banan fick anstå efter detta. Jag fick nämligen så fruktansvärd ångest av denna min första stöld att jag inte kunde sova på flera nätter. Farbror polisen skulle alldeles säkert vilken dag som helst knacka på dörren, det var jag övertygad om. Slutligen stod jag inte ut längre. Sent en sömnlös kväll bad jag att mamma skulle slänga glansbilden i köksspisen. Min goda moder frågade aldrig varför, utan röjde genast på begäran undan beviset på mitt brott.
Helt på den smala vägen har jag ändå inte vandrat sedan dess. Under studietiden tyckte pojkvännen och jag en gång att det skulle vara intressant att syssla med lite snatteri på Anttila i Åbo. Jag vill minnas att det var några små förpackningar med metrevar inklusive kork och krok som hamnade i våra stora jackfickor. Vi blev inte fast, och så var det bra med det.
Jag smugglar aldrig den minsta flaska alkohol, jag skulle aldrig plocka på mig ett tuggummi ens. Inte så mycket av hederlighet och omtanke om staten eller medmänskorna, jag är bara så förfärligt rädd för farbror polisen. Fortfarande."

"Jag har stulit en BH från H&M. Med jämna mellanrum brukar jag försöka mig på att ta någonting därifrån eftersom hela deras koncept går fullständigt emot allt vad jag står för. Fula, massproducerade kläder som dessutom är gjorda under omänskliga förhållanden, samtidigt som klädfärgerna förorenar floder och vattendrag i Asien - betala för att gå med sådana kläder? Inte.
Jag låtsades vara intresserad av att prova ett par byxor och stuvade BH:n in i ena byxbenet. Fick den fåniga 1-plastbrickan med mig i provrummet, här skulle ett par byxor provas. BH:n åkte i väskan, byxorna tillbaka på hängaren.
Hemma upptäckte jag trots den lyckade stölden, att jag var mer storbröstad än jag hade trott och brösten vällde ut ur den minimala BH:n. Jag fick alltså aldrig någon störe användning av BH:n, men nu planerar jag en 75B-stöld."