Jag cyklar var jag vill

av Louise Agnesdotter

JAG FICK EN INSIKT. Jag, en skalbagge som inte ligger på ryggen längre, utan har ställts rätt, så att de sparkande rörelser benen hittills sysslat med förgäves nu får kontakt med marken och resulterar i att den skjuter iväg som ett skott.

Det är skillnad mellan att intellektuellt förstå något och att förstå det med känslorna också. Insikter låter ofta banala, eftersom de inte är intellektuella. De handlar om att erfarenheter och känslor faller på plats. Ett exempel är det zenbuddhistiska rådet om hur man faktiskt får en text skriven:
Sitt kvar och skriv.
Min insikt var:
Jag ska cykla var jag vill.
Efter att ha arbetat hela mitt vuxna liv med att sluta vara en snäll flicka, trodde jag mig ha lyckats rätt bra. Jag ägnar inte längre mitt liv åt att försöka uppfylla andras behov. Men så fick jag en insikt och mitt tidigare arbete med att försöka sluta vara en snäll flicka framstod plötsligt som minimala steg framåt.

Det hände när jag var ute och cyklade en dag och fick jordens utskällning. Men innan insikten kom, kom överraskningen att jag är mer snäll än jag trodde. Felet, tyckte tanten, var att jag cyklade på trottoaren. Jag blev fly förbannad och i och med det stack den snälla flickan upp sitt fula huvud ur mitt inre och avslöjade sin existens. Jag skrek "kärringjävel" efter tanten mitt på Fabiansgatan, men det var inte det fula. Det hemska var att jag inte blev arg för att hon störde mig i mitt cyklande (som en normal människa = inte snäll flicka skulle ha blivit) utan därför att hon inte förstod att jag hade gjort så gott jag kunde. Mitt cyklande var helt utilitaristiskt. Eftersom cykelbanan hade försvunnit ett kvarter bort hade jag att välja mellan gatan och trottoaren. Eftersom många trottoarer i staden också är cykelbanor chansade jag på den. Jag ville ju göra rätt.
Ändå fick jag en utskällning. Fast jag hade försökt göra rätt! Jag var så arg att hjärtat pumpade dubbelt och min kropp startade en rejäl djupandning som varade hela vägen hem. Ur denna vrede kom tanken upp: I fortsättningen ska jag cykla där jag vill. Jag är trettioett år gammal, och denna insikt innebar en revolution för mig.
Tröjan som säger att "Snälla flickor kommer till himlen, andra kan komma hur långt som helst" är inte rolig. Att en kvinna i min ålder för första gången fattar att hon kan cykla var hon vill är en katastrof.

JAG FÖRSTÅR NU hur de vanliga människorna tänker.
Vi kan ta min granne ovanpå som exempel. Han spelar jättehög musik precis ovanpå min sons rum. Fastän han vet att ett barn försöker sova precis under honom, fastän vi har bestämt på ett möte att ingen musik ska spelas efter tio, fortsätter han spela musik kväll efter kväll tills vi ringer och ber honom sluta. Vi brukar ringa vid elva. Då stänger han av, sen händer det att han sätter på igen.
Jag har försökt förstå hur han tänker.
Nu vet jag svaret. Han tänker: "Jag vill spela musik."
Han tänker inte på hur det skulle vara om vi stör honom på samma sätt, han tänker inte på att han själv stör. Han tänker bara på att han vill spela musik. Fattar ni? Är det inte häftigt?

UTAN ATT FATTA DET har jag grundat min livsfilosofi - inte uppfylla andras behov men - hålla mig inom ramen för vad som är andra behagligt. Jag skulle aldrig spela hög musik på nätterna om det stör mig att andra gör det.
Till exempel när mitt jobb hade strulat till det så att det inte fanns pengar till min månadslön fixade han till det på något sätt så att jag skulle få min lön. Det var livsviktigt för mig att få pengarna, men ändå fick jag kämpa för inte säga "Men om ni inte har pengarna, så behöver jag dem inte".
Det handlade om min egen överlevnad, men viljan att inte störa var starkare än den.

I fortsättningen ska jag cykla där jag vill. Inte för att jag tänker att det är det bästa för alla, utan bara för att jag vill det. Helt enkelt. Det är inte ens aggressivt. Jag är säker på att min granne inte är ett dugg arg. Det enda är att han gör som han vill, tills någon hindrar honom. När hindret försvunnit fortsätter han göra som han vill. Snälla flickor har fått ett hinder-chip inopererat i huvudet, som gör att de hindrar sig själva. Det har också en säkerhetsfunktion som gör att när vi upptäcker det och vill ta ut det får vi höra "du dör då".
Det gör man inte. Man får på sin höjd en utskällning, och sen kan man fortsätta göra som man vill.